Tinkerbell

Jag vet jag vet jag veet.
Jag är sämst.
Jag har varit helt utan inspiration den senaste tiden, men nu har jag gett mig själv en rejäl spark i baken så nu slipper ni mig inte längre =) Moahahaha!

****************************************************************************************

MÅSTE berätta om ett scenario som utspelade sig i veckan:

Tid: ca 11.00
Plats: Tunnelbana mot Kungsträdgården

Jag kliver på tunnelbanan i Duvbo. Fullt med folk och ingen ledig sittplats. I Sundbyberg kliver dock folk av, och det blir ett fåtal tomma platser. Jag sätter mig.
Vreten. (för er som inte vet är Vreten en spökstation, där det aldrig aldrig någonsin är någon som kliver på eller av tunnelbanan. Har ni NÅGON GÅNG hört NÅGON säga: "Jag bor i Vreten"..?? Nej jag trodde inte det. Men således:)
Flicka, ca 18 år kliver in i vagnen. Hon ser sig omkring. I ena handen har hon en Hermés Birkin (den var med största sannolikhet äkta, eftersom den i runda slängar bara kostar en sisådär 30 000 kronor) och under sin andra arm bär hon runt på en chihuahua (naturligtvis). På fötterna bär hon skor med ca 13 cm klackar och klädseln i övrigt kan ni nog med väldigt liten ansträngning själva gissa er till.
Så.
Hon sätter sig själv på ett säte. Hon sätter Chico (chihuahuan) på sätet bredvid. Gud så rart!
Vid nästa station kliver en äldre dam på. Vid det här laget är vagnen återigen full och hon ser sig med en mild desperation omkring för att hitta någonstans att sitta. Hon ser på hunden. Hon ser på flickan. Ingen reaktion.
Det tisslas och tasslas i vagnen. "Men herreguud, ska hunden ha ETT EGET SÄTE??" viskas det.
Väluppfostrad som jag är kliver jag fram till damen och erbjuder henne min plats. Hon tar tacksamt emot den och stirrar argt på hunden (här hade man kunnat tycka att det vore mer logiskt att ge flickan ett mörkt ögonkast, men jag tyckte det var ganska roande med den här touchen).
En kille i 25årsåldern frågar flickan rakt ut om hon inte kunde tänka sig att ha sin minimala hund i knät så att männskofolket kunde få plats.
Hennes svar är obetalbart mina vänner.
"Näee men asså han e lixom inte rumsren än!"

Nej men dåså. Vid Fridhemsplan samlar flickan ihop sina tillhörigheter (Birkin och Chico) och trippar iväg.
Inte mer med det.
Förutom att hon trampar snett och ramlar pladask på näsan med hundfan under sig!!!
Detta var mycket underhållande och ett bevis på att karma kanske inte ska underskattas.

Jag hoppas nu:

1. Att hon bröt näsan och att det var dyrt som fan att laga den
2. Att chico dog *
3. Att alla plastnaglar gick av och att det var dyrt som fan att laga dom
4. Att hon var på väg till någon väldigt viktig audition eller dylikt.


* Jag tycker mycket om djur och skulle aldrig önska dom något som helst lidande.
Min önskan i detta fall är därför att Chico dog en snabb och smärtfri död genom kraftig silikontuttsimpact och att han återföddes som en riktig hund. Jag kan knappt föreställa mig något värre än att vara en stor hundpersonlighet instängd i en råttas kropp. Och att därtill vara en stor hundpersonlighet instängd i en råttas kropp, med ett liv som består av att vara fången i en rosamålad etta på 22 kvadrat i Vreten med en tonårig matte som gör allt i sin makt för att gasa ihjäl en med Gucciparfymer och hårspray.
Så.
I min värld av fantasier är Chico nu en ståtlig Golden retriver som är stationerad hemma hos Björn och Lisen, ett mycket lyckligt par i den tidiga pensionsåldern som har stor villa med trädgård och egen segelbåt.

Run Chico, Run!