Tinkerbell

I'm not scared of dying

I just don't want to

If I stopped lying I'd just disappoint you

I come undone

....nåt att tänka på.


Sova. Jobba. Äta. Sova. Jobba. Äta. Sova dåligt. Jobba. Äta för mycket. Gaaaaaahhhhhhh!!!!!!!!!
Jag är så TRÖTT på att allt är likadant hela tiden!! Har alltid trott att jag inte trivs med förändringar, men det här är ju larvigt. Nåt måste hända! Och nåt är ju faktiskt på gång att hända...VÅR!!! Alltid nåt.
Jag tycker om mitt jobb, jag är omgiven av smycken hela dagarna, och jag jobbar med människor jag tycker om.
Men jag gör ingen skillnad. Jag kommer inte hem på kvällen och tänker, gud vad stolt jag är över att ha lyckats med mitt jobb idag! Jag kommer hem och tänker, jaha det var det det. Vad blir det till middag? Vad ska jag ha på mig imorgon då? Ska jag verkligen träna ikväll? Varför är Desperate housewives inställt för att det är hockeymatch? Varför målade jag utanför med det svarta nagellacket när jag inte har nån remover hemma? Varför älskar jag schweizernötchoklad så mycket att jag vet hur det stavas, när jag kräks av vanlig mjölkchoklad? Varför spillde jag blåbärssoppa på dom ljusa jeansen? Varför är kylskåpet aldrig fullt, som det alltid är hemma hos mamma och pappa? Varför skickar folk skräpmail? Varför ligger inte fjärrkontrollen där jag la den sist?
Alltså: En miljon förvirrade småtankar som brottas och bits för att bli den som får min odelade uppmärksamhet till slut. Men dom är så många och så virriga att jag inte pallar lyssna på dom. Och jag har hört att om man inte använder hjärnan så ruttnar den. Och börjar lukta konstigt. Det skulle inte passa min image att lukta konstigt.
Min gravsten lyder: Här vilar Henrietta. Hon gillade julmust. Sen hände det väl egentligen inte så mycket mer...