Inside you´re ugly. You´re ugly like me.
Har börjat bita på naglarna igen. Inte gjort det på typ 5 år. Vad betyder detta??
Hade en sjukt läskig och verklig dröm härom natten. Eller det var två separata drömmar, som var helt lika, förutom slutet. Det äckligaste jag vart med om tror jag.
Jag var med i en gisslansituation av något slag, på Upplands Väsby station, där inne i vänthallen. En mycket labil kille har fått en flipp och står och hotar oss i gisslan med ett gevär. Han är mycket störd. Pratar om att hans nalle är borta, nån av oss har den. Han ska ha tillbaka sin nalle, har för mig att den hette Torbjörn (det var ju iofs väldigt fyndigt). I den första drömmen minns jag inte slutet så väl, men på något sätt löser sig allt till det bästa, han får tillbaks sin nalle, nån liten skruttunge som tagit den för att leka med, och killen blir så glad att han bara går iväg visslandes, och alla vi i gisslan får ett livslångt band till varandra eftersom vi var med om samma skräckupplevelse.
Fjuuuhhh!!
Slutet på dröm # 2 borde jag antagligen inte ens berätta, men jag gör det ändå. Början var som sagt helt likadan, men han får inte tillbaka sin Torbjörn. (Här måste jag inflika att det är bullshit att man aldrig drömmer i färg, för det jag minns tydligast av allt är att Torbjörn var limegrön, och senare att mitt blod var väldigt rött.)
Killen får iallafall för sig att det är jag som har tagit Torbjörn, och han släpar med mig ut på busstorget. Han står och skriker åt mig samtidigt som han har geväret tryckt mot min panna. Han lovar att han inte ska döda mig om jag berättar vart Torbjörn befinner sig. Jag gråter och skriker och vill ju verkligen inte dö. Här ska jag tillägga att allt var så sjukt sjukt sjukt verkligt, har aldrig varit med om nåt liknande. Och det är sjukt, för jag frågade Thomas sen om jag hade pratat i sömnen eller liknande, för det gör jag så gott som varje natt. Men det hade jag inte. Hade legat helt stilla och tyst.
Jag sitter och hukar,har skoskav för att skon är böjd så konstigt. Det gör ont. Jag vill inte dö. Killen är snäll mot mig, säger att jag inte ska dö, han vill inte att jag ska dö. Han vill bara ha sin Torbjörn. Det här scenariot håller på en god stund, och paniken bara växer.
Till slut: När jag minst anar det så skjuter han. PANG!!!!
Fy fan. Jag kan fortfarande svära på att det var på riktigt. Jag såg hur blodet sprutade, jag föll ner på sidan och så kände jag exakt hur det är att dö. Hur livet försvann. jag tänkte en miljon tankar i en sekund, hörde några sirener och sen var jag borta. Forever.
Jag vaknade såklart med ett jävla svettigt tokryck, och det första jag ser är killen som sköt mig i skallen. Jag kan inte andas. Sen blinkar jag, och så är han borta. Men jag tror fortfarande att jag är död.
Om ni ser en förvirrad kille, ca 25-30 år som letar efter sin limegröna nallebjörn Torbjörn, så ska ni IKKE jävlas med honom! Det slutet blir inte gott. (iallafall inte den andra gången!)
Fy fan.
Drömtydare, någon?
Hade en sjukt läskig och verklig dröm härom natten. Eller det var två separata drömmar, som var helt lika, förutom slutet. Det äckligaste jag vart med om tror jag.
Jag var med i en gisslansituation av något slag, på Upplands Väsby station, där inne i vänthallen. En mycket labil kille har fått en flipp och står och hotar oss i gisslan med ett gevär. Han är mycket störd. Pratar om att hans nalle är borta, nån av oss har den. Han ska ha tillbaka sin nalle, har för mig att den hette Torbjörn (det var ju iofs väldigt fyndigt). I den första drömmen minns jag inte slutet så väl, men på något sätt löser sig allt till det bästa, han får tillbaks sin nalle, nån liten skruttunge som tagit den för att leka med, och killen blir så glad att han bara går iväg visslandes, och alla vi i gisslan får ett livslångt band till varandra eftersom vi var med om samma skräckupplevelse.
Fjuuuhhh!!
Slutet på dröm # 2 borde jag antagligen inte ens berätta, men jag gör det ändå. Början var som sagt helt likadan, men han får inte tillbaka sin Torbjörn. (Här måste jag inflika att det är bullshit att man aldrig drömmer i färg, för det jag minns tydligast av allt är att Torbjörn var limegrön, och senare att mitt blod var väldigt rött.)
Killen får iallafall för sig att det är jag som har tagit Torbjörn, och han släpar med mig ut på busstorget. Han står och skriker åt mig samtidigt som han har geväret tryckt mot min panna. Han lovar att han inte ska döda mig om jag berättar vart Torbjörn befinner sig. Jag gråter och skriker och vill ju verkligen inte dö. Här ska jag tillägga att allt var så sjukt sjukt sjukt verkligt, har aldrig varit med om nåt liknande. Och det är sjukt, för jag frågade Thomas sen om jag hade pratat i sömnen eller liknande, för det gör jag så gott som varje natt. Men det hade jag inte. Hade legat helt stilla och tyst.
Jag sitter och hukar,har skoskav för att skon är böjd så konstigt. Det gör ont. Jag vill inte dö. Killen är snäll mot mig, säger att jag inte ska dö, han vill inte att jag ska dö. Han vill bara ha sin Torbjörn. Det här scenariot håller på en god stund, och paniken bara växer.
Till slut: När jag minst anar det så skjuter han. PANG!!!!
Fy fan. Jag kan fortfarande svära på att det var på riktigt. Jag såg hur blodet sprutade, jag föll ner på sidan och så kände jag exakt hur det är att dö. Hur livet försvann. jag tänkte en miljon tankar i en sekund, hörde några sirener och sen var jag borta. Forever.
Jag vaknade såklart med ett jävla svettigt tokryck, och det första jag ser är killen som sköt mig i skallen. Jag kan inte andas. Sen blinkar jag, och så är han borta. Men jag tror fortfarande att jag är död.
Om ni ser en förvirrad kille, ca 25-30 år som letar efter sin limegröna nallebjörn Torbjörn, så ska ni IKKE jävlas med honom! Det slutet blir inte gott. (iallafall inte den andra gången!)
Fy fan.
Drömtydare, någon?
Kommentarer
Trackback