Tinkerbell

Idag är det nyårsafton.

Dagens klädsel: Jeans och vit Bondelid-tröja.
Kvällens dryck: Pommac
Kvällens planer: Spela spel med Sandas family

Okej, picture this:

Jag är hög på gammal alkohol / shoppat på ebay på farsans mastercard / äktenskapsgräl / kedjerökning / vatten / julmust / haft tillgång till dator för första gången på en månad.
Förväntat mig ca en miljon kommentarer om mitt senaste inlägg + desperata rop på ett nästa.
Vad möter jag?

ABSOLUT NADA.

Jag är glad att säga mina vänner, att nu lägger jag ner.
Tack för tiden som har varit, och icke på återseende.

Okej jag vet att ni inte är förvånade av vad ni läsa skall. Men jag har lyckats klämma in ännu en uncomfortable situation i mitt lilla liv. Det fanns tydligen lite plats över ändå.

Okej folks. Jag har funnit min talang! Jag är grymmast i världen på att köpa julklappar!

Bevis finnes i min mobil:


Utkorg kl 15.45 onsdag Till Pappa: Hej Tomten: Stickad klänning (längre än en tröja) 699 kr undanladg på Henry till och med 19.00 torsdag på Vero Moda Kungsgatan.. Tack!

Inkorg 17.54 onsdag: Från pappa: Tomten fixat. Over and out.

Utkorg 18.00 torsdag: Till pappa: Hej igen Tomten! Fina bruna stövlar finnes i odientifierbar skobutik i väsby centrum.
Tala med butikschef, hon vet var det handlar om. Liten butik bredvid mataffär. Tack, hej!

Inkorg 18.07 torsdag från Pappa: Tomten har ont i plånboken. Over and out.

Utkorg 19.05 torsdag till Pappa: Tomten! Jag kom på att jag MÅSTE ha en rosa digitalkamera!

Inkorg 19.34 torsdag från Pappa: Tomten har inte längre någon dotter. Over and out.

Utkorg 20.06 torsdag till Mamma: Rosa digitalkamera i julklapp?

Inkorg 20.45 från Mamma: Har du pratat med pappa?

Utkorg 21.08 till Mamma: No luck.

Inkorg 21.50 från Mamma: Jag grejar! Puss

Min läkare påstår att jag måste börja träna. Jag har nu tre alternativ:

1. Börja träna. (tjena)

2. Ta livet av mig. (kan bli jobbigt för vissa)

3. Ta livet av läkaridioten innan hon hinner tala om för nån annan att jag måste börja träna. (mest troligt)


Det finns liksom ingen tid i mitt liv för strunt. Jag har fullt upp med att jobba och äta och sova. Mest äta dock. Kanske därför jag har hamnat i den här situationen från början? Oh crap.

Jag har kommit på det ultimata störningsmomentet!!! Det är något jag har stört mig blå på sedan urminnes tider, men jag tror aldrig jag har nämnt det här:

Josåhär.
Dom där förbannat korkade människorna (i de flesta fall i åldern 75+) som ska resa sig i good tid innan tuben/bussen stannar så att dom ALLTID ramlar omkull när fordonet bromsar in! Och så ser dom lika jävla förvånade ut varje gång. "Ojojoj nu bromsade vi visst så att jag ramlade omkull. Helt oväntat! Tur att den här trevliga unga damen bredvid inte har nåt liv, och därmed har all tid i världen i bogsera upp mig igen. Hon hade säkert inget bättre för sig. Men gud vad märkligt och oväntat att bussen BROMSADE!?"

Och det tar aldrig slut! Samma sak varje dag. RES ER EFTER ATT VI HAR STANNAT HELT!!!!!!