Sweden is now complete.
Så var man åter tillbaka i Svedala.
Men mina vänner.
Resan dit har varit lång.
Ack så lång.
Jag skulle vilja påstå att jag är av en ganska nervös natur.
Även på hemmaplan.
Jag blir skitstressad om jag kommer i rätt tid till jobbet, istället för en halvtimme innan som jag brukar.
Jag blir stressad om jag ska möta någon som inte dyker upp, för genast intalar jag mig att det är jag som är omänskligt sen, och fått mitt sällskap att tröttna och gå hem.
Så.
Jag skulle alltså ta mig från punkt A (Royal Bayswater Hotel) till Punkt B (Vegagatan 23) alldeles själv.
Lillasyster var en ängel och åkte med mig på tunnelbanan till tågstationen.
Jag var så nervös att jag var tvungen att ta en öl.
Okej.
Så nu ska man på tåget till flygplatsen.
Jag ska säga er: Lyssna ALDRIG på vad dom säger i högtalarna på tåget, dom där jävla britterna!!!
Det snackades (vid varje station) om att tåget skulle delas på något obehagligt sätt vid en viss station (lät ungefär som Ohhtathaa fast visade sig vara något heelt annat) och man skulle vara absolut totalt 100 procentigt säker på att man verkligen satt i rätt vagn.
Min extrema nervositet yttrade sig i att jag trodde att jag hade glömt precis alla mina saker på hotellet (alt. på tunnelbanan).
Såhär lät det i mitt huvud under tågresan:
Lallalalaaalaa (ibland så tänk-sjunger jag för att jag ska lugna ner mig själv). Hmm. Det känns som jag åker åt fel håll...Skumt...Jag frågar nån...Okej, så ja. Rätt håll. Fjuh! Tur att jag är ute i så god tid som alltid! (Tittar på klockan). Ehh. Okej. Klockan är en timme mer än den borde vara! Shit! Shit! Ja. Okej. Men jag hinner nog ändå. Hursomhelst så kan jag ju inte få tåget att gå fortare...Hmm. VART I HELVETE ÄR MIN MOBIL?!?! (rotar febrilt i väskan av jätte-jätte-praktisk-gigantisk-påsmodell-helt-utan-fiffiga-fack). VART ÄR DEN????? Den är rosa!! Leta efter nåt rosa!!! (Får upp någonting rosa) Såja. Neeej!!! Det här va plånboken!!! Den e också rosa!!! Mobilen! Mobilen! (rotar utav bara helvete, och får till slut upp mobilen, som för övrigt är i full rulle med att stänga av sig själv väldigt högljutt pga av mycket trötta batterier) Vad konstigt folk tittar..? Jaja...jag hittade iallafall mobilen. Den enda som jag har kvar. Man kan ju inte vara helt utan mobil. Illa nog att man bara har en..Lallallallaallaaaaaa...Har jag med mig passet?!?! Jo men det är klart jag har med mig passet, haha...Tänk om jag inte har det? Då kommer jag ju inte hem. Okej. Jag måste faktiskt leta igen...Så vart ska det ligga? Just det. I filofaxen. Den är rosa. (börjar rota igen) Varför i helvete är allting ROSA?!?!?! Jävligt opraktiskt!! Ska fan aldrig köpa en enda rosa sak till!!! Never!!! Okej. Nu måste du lugna ner dig och koncentrera dig på vart du ska gå av...(tittar ut) Okej. JAG SKA GÅ AAAAV!!!! (slänger mig själv och väskan av tåget i allra sista tiondelssekunden, om man lyssnade noga kunde man till och med höra ledmotivet till mission impossible, så actionladdat var det). Framme. I did it!!! Wooohoooo!!!! Lallallallalalalaaa....
Henrys hjärna befinner sig på Gatwicks flygplats:
Checka in...checka in...hmm...checka in...Okej. Det här ska nog gå bra. Checka in. Jag är hungrig? Checka in. Mat? Nej jag checkar in först. Dup-ti-dub-tii-teeeej.
Okej, nu är jag incheckad. Mat! Törstig! Köpa dricka. Och mat. Säkerhetskontrollen. Nähä, man får inte ta igenom mat eller dricka här. Trycka ner mackan i halsen, svepa cola lighten (mycket kolsyra). Ont i magen. Ta av skorna. Lägga väskan på bandet. Gå igenom. Piiiiiiiiiiiiiiiip!!! Piiiiiiiiiiiiiiiiip! Nu blir jag muddrad av en gigantisk gubbe. Najs. Känns inte alls som att han njuter av sitt jobb alldeles för mycket. Okej. Jag hade inga vapen, vilken tur! Men vad nu? Dom verkar tro att mina minipiller är mjältbrand. Dom håller i dom med en tång. jag förklarar vad det är. Har jag något bevis? Njaa...Eller JO! Jag har receptet kvar!!! Nånstans...i den rosa plånboken...i den rosa sörjan i den stora väskan. Helvete. Lallallallaaaa...Trallaleeej...Itsy bitsy teenie weenie yellow polka dot bikini...Vart ska jag nu då? Vad är klockan? Forfarande en timme för mycket! Men just det. Den här enda mobilen som jag har kvar är ju faktiskt inställd på svensk tid. En timme för mycket. Då hinner jag äta nåt. Tur! Eller...åt jag inte nyss? Äsch, jag låtsas som jag har glömt det. Kom nu Henry, nu köper vi mat! Och godis! Massor med godis!
Fan vad planet är försenat. Maten är slut. Köpa mer mat? Lång kö...Törstig igen. Lång kö...La la la laa la bamba...Nej jag skiter i maten. Nu e boardingen öppen! Woohooo! Sweden, here I come!
2 timmar senare:
Jävla åskväder!!! Kan inte planet lyfta snart?? Jag e huuungriiiig. Dom måste ju förstå att man är hungrig och att godiset tar slut. Maaaaat. Jag sover lite...Har jag allt med mig nu? (kollar snabbt igenom) Läget under kontroll. Bara blunda lite nu...(Vaknar av att planet lyfter. Ingen trevlig känsla) Ja. På väg nu. Jag har klarat det här bra ändå...Tycker jag...Allt är med och...VART FAAAAAAN ÄR MIN VÄSKA?????? Okej. Lugna sig nu. Om nån har snott den så är den ju ändå kvar på planet. Bra iallafall. Hmm. Nån kanske har lagt upp den på hyllan? Ja så är det säkert. Vilka stora mooln!!! Coolt!!! Okej. Väskan...Äh fan jag orkar inte. Ska bara blunda lite...Hejdå. (Vaknar av att planet landar. Ännu mindre en trevlig känsla). Okej. Väskan? Hmm. Men fan. Där är den ju! Bra. Nu ska vi ta oss ut...Nej. Nu glömde jag jackan. (tränger mig tillbaka trots en massa missnöjda utrop från spridda håll) Jag måste ju få hämta min jacka? Ut. Hämta väskan. Den fanns faktiskt där på bandet...Gå ut nu. Röksugen! Törstig! Där är LINDA!!!! WOOOOHOOOOOO!!!!!!!! Sötnos!!! Trallallallalllalaaaaa....
***********************************************************************************************
Så ja. Det mesta gick bra. Skönt att vara hemma fast jag vill ändå tillbaks. Fan.
****************************************************************************************'*******
Jag har haft så hiimlaa kuuuul!!!!!!
Här är vi alla hemma hos Sophie´s uncle i London!
10 minuter innan bilden togs somnade jag under en kaktus. Vi hade då druckit i 12 timmar.
Men mina vänner.
Resan dit har varit lång.
Ack så lång.
Jag skulle vilja påstå att jag är av en ganska nervös natur.
Även på hemmaplan.
Jag blir skitstressad om jag kommer i rätt tid till jobbet, istället för en halvtimme innan som jag brukar.
Jag blir stressad om jag ska möta någon som inte dyker upp, för genast intalar jag mig att det är jag som är omänskligt sen, och fått mitt sällskap att tröttna och gå hem.
Så.
Jag skulle alltså ta mig från punkt A (Royal Bayswater Hotel) till Punkt B (Vegagatan 23) alldeles själv.
Lillasyster var en ängel och åkte med mig på tunnelbanan till tågstationen.
Jag var så nervös att jag var tvungen att ta en öl.
Okej.
Så nu ska man på tåget till flygplatsen.
Jag ska säga er: Lyssna ALDRIG på vad dom säger i högtalarna på tåget, dom där jävla britterna!!!
Det snackades (vid varje station) om att tåget skulle delas på något obehagligt sätt vid en viss station (lät ungefär som Ohhtathaa fast visade sig vara något heelt annat) och man skulle vara absolut totalt 100 procentigt säker på att man verkligen satt i rätt vagn.
Min extrema nervositet yttrade sig i att jag trodde att jag hade glömt precis alla mina saker på hotellet (alt. på tunnelbanan).
Såhär lät det i mitt huvud under tågresan:
Lallalalaaalaa (ibland så tänk-sjunger jag för att jag ska lugna ner mig själv). Hmm. Det känns som jag åker åt fel håll...Skumt...Jag frågar nån...Okej, så ja. Rätt håll. Fjuh! Tur att jag är ute i så god tid som alltid! (Tittar på klockan). Ehh. Okej. Klockan är en timme mer än den borde vara! Shit! Shit! Ja. Okej. Men jag hinner nog ändå. Hursomhelst så kan jag ju inte få tåget att gå fortare...Hmm. VART I HELVETE ÄR MIN MOBIL?!?! (rotar febrilt i väskan av jätte-jätte-praktisk-gigantisk-påsmodell-helt-utan-fiffiga-fack). VART ÄR DEN????? Den är rosa!! Leta efter nåt rosa!!! (Får upp någonting rosa) Såja. Neeej!!! Det här va plånboken!!! Den e också rosa!!! Mobilen! Mobilen! (rotar utav bara helvete, och får till slut upp mobilen, som för övrigt är i full rulle med att stänga av sig själv väldigt högljutt pga av mycket trötta batterier) Vad konstigt folk tittar..? Jaja...jag hittade iallafall mobilen. Den enda som jag har kvar. Man kan ju inte vara helt utan mobil. Illa nog att man bara har en..Lallallallaallaaaaaa...Har jag med mig passet?!?! Jo men det är klart jag har med mig passet, haha...Tänk om jag inte har det? Då kommer jag ju inte hem. Okej. Jag måste faktiskt leta igen...Så vart ska det ligga? Just det. I filofaxen. Den är rosa. (börjar rota igen) Varför i helvete är allting ROSA?!?!?! Jävligt opraktiskt!! Ska fan aldrig köpa en enda rosa sak till!!! Never!!! Okej. Nu måste du lugna ner dig och koncentrera dig på vart du ska gå av...(tittar ut) Okej. JAG SKA GÅ AAAAV!!!! (slänger mig själv och väskan av tåget i allra sista tiondelssekunden, om man lyssnade noga kunde man till och med höra ledmotivet till mission impossible, så actionladdat var det). Framme. I did it!!! Wooohoooo!!!! Lallallallalalalaaa....
Henrys hjärna befinner sig på Gatwicks flygplats:
Checka in...checka in...hmm...checka in...Okej. Det här ska nog gå bra. Checka in. Jag är hungrig? Checka in. Mat? Nej jag checkar in först. Dup-ti-dub-tii-teeeej.
Okej, nu är jag incheckad. Mat! Törstig! Köpa dricka. Och mat. Säkerhetskontrollen. Nähä, man får inte ta igenom mat eller dricka här. Trycka ner mackan i halsen, svepa cola lighten (mycket kolsyra). Ont i magen. Ta av skorna. Lägga väskan på bandet. Gå igenom. Piiiiiiiiiiiiiiiip!!! Piiiiiiiiiiiiiiiiip! Nu blir jag muddrad av en gigantisk gubbe. Najs. Känns inte alls som att han njuter av sitt jobb alldeles för mycket. Okej. Jag hade inga vapen, vilken tur! Men vad nu? Dom verkar tro att mina minipiller är mjältbrand. Dom håller i dom med en tång. jag förklarar vad det är. Har jag något bevis? Njaa...Eller JO! Jag har receptet kvar!!! Nånstans...i den rosa plånboken...i den rosa sörjan i den stora väskan. Helvete. Lallallallaaaa...Trallaleeej...Itsy bitsy teenie weenie yellow polka dot bikini...Vart ska jag nu då? Vad är klockan? Forfarande en timme för mycket! Men just det. Den här enda mobilen som jag har kvar är ju faktiskt inställd på svensk tid. En timme för mycket. Då hinner jag äta nåt. Tur! Eller...åt jag inte nyss? Äsch, jag låtsas som jag har glömt det. Kom nu Henry, nu köper vi mat! Och godis! Massor med godis!
Fan vad planet är försenat. Maten är slut. Köpa mer mat? Lång kö...Törstig igen. Lång kö...La la la laa la bamba...Nej jag skiter i maten. Nu e boardingen öppen! Woohooo! Sweden, here I come!
2 timmar senare:
Jävla åskväder!!! Kan inte planet lyfta snart?? Jag e huuungriiiig. Dom måste ju förstå att man är hungrig och att godiset tar slut. Maaaaat. Jag sover lite...Har jag allt med mig nu? (kollar snabbt igenom) Läget under kontroll. Bara blunda lite nu...(Vaknar av att planet lyfter. Ingen trevlig känsla) Ja. På väg nu. Jag har klarat det här bra ändå...Tycker jag...Allt är med och...VART FAAAAAAN ÄR MIN VÄSKA?????? Okej. Lugna sig nu. Om nån har snott den så är den ju ändå kvar på planet. Bra iallafall. Hmm. Nån kanske har lagt upp den på hyllan? Ja så är det säkert. Vilka stora mooln!!! Coolt!!! Okej. Väskan...Äh fan jag orkar inte. Ska bara blunda lite...Hejdå. (Vaknar av att planet landar. Ännu mindre en trevlig känsla). Okej. Väskan? Hmm. Men fan. Där är den ju! Bra. Nu ska vi ta oss ut...Nej. Nu glömde jag jackan. (tränger mig tillbaka trots en massa missnöjda utrop från spridda håll) Jag måste ju få hämta min jacka? Ut. Hämta väskan. Den fanns faktiskt där på bandet...Gå ut nu. Röksugen! Törstig! Där är LINDA!!!! WOOOOHOOOOOO!!!!!!!! Sötnos!!! Trallallallalllalaaaaa....
***********************************************************************************************
Så ja. Det mesta gick bra. Skönt att vara hemma fast jag vill ändå tillbaks. Fan.
****************************************************************************************'*******
Jag har haft så hiimlaa kuuuul!!!!!!
Här är vi alla hemma hos Sophie´s uncle i London!
10 minuter innan bilden togs somnade jag under en kaktus. Vi hade då druckit i 12 timmar.
Kommentarer
Trackback