Modern av vuxenpoäng!
Jag har kommit på det ultimaste vuxenpoänget man kan plocka!
Ni vet när man ser nån knalla vängs trottoaren med en matkasse. Ni vet när sticker upp en purjolök ur kassen. DET är det vuxnaste (ja det är ett ord...nu) jag vet. Och ja. Jag gör det själv också.
**************************************************************************
Jag har även blivit indragen i ett mycket obehagligt men samtidigt mycket roande psykologiskt spel på jobbet. Vi har nämligen PUTSMEDELSTÄVLING just nu. Igår utspelades ett scenario i butiken.
Jag har en stamkund som heter Inga-Lill som alltid handlar hos just mig. Eller ja, helst iallafall. Hon brukar alltid ha så bråttom att hon sällan bryr sig om det är jag, eller vilken 16-årig nervös prao-elev som helst som hjälper henne. För att hon har bråttom. Men hon har sagt att jag är bäst så jag litar helt på henne. Iallafall. Hon var inne häromdan och jag försökte pracka på henne en pall putsmedel. Hon påstod att hon inte hade tillräckligt med pengar just då, men att hon skulle komma tillbaka. Hon svor på heder och samvete. Jag försökte lirka med att "Putsmedel kommer bli årets julklapp". Men det gick hon inte på. Jag gav upp. Jag skickade hem henne. Men iallafall. Åter till gårdagens scenario:
Butiken är full. Henry och Chefen på golvet ute i kaoset. Skriker ut nummer i vild panik, kan närmast liknas vid systembolagets julglöggs-rush. Galet var det. Iallafall. Jag ser Inga-Lill stå och vänta snällt med en kölapp i handen i ett hörn. Hon ler finurligt åt mig. Jag tänker: "Här kommer det hända grejer!"
Hon visar mig sin kölapp med ypperlig deskretion (ord?). Nummer 43. Jag tänker: "Nu är det krig!" Vi är på nummer 42. Både jag och chefen har kund. Ungefär lika långt framskidna i betalningsprocess osv. Jag känner att segern är min. Halva inne osv. Sen inträffar det katastrofala. Jag tappar fokus i en nanosekund. Jag tror att det var nåt med presentsnöret. Jag vet inte. Men jag hör- någonstans långt bort som i värsta tänkbara mardrömmen- chefen skrika: FYYYYRTIIIIIOOOOTREEEEE?
Mitt hjärta faller som en sten. Jag blir kallsvettig och stelnar till. Det är över nu. Jag var så nära, men det är över nu.
Då.
Inga-Lill: Ja det är jag. Men jag väntar gärna på att få hjälp av Henrietta.
Chefen: Jaså? Är du hennes mormor?
Inga-Lill: Hmm. Ja det kan vi väl säga.
Chefen: Ja jo. Men det är många som väntar, är du säker på att det inte är något jag kan hjälpa dig med? Vi har kanonpriser på putsmedel nu till exempel..?
Inga-Lill: Nej tack, jag väntar så gärna. Titta, nu är hon ju färdig med den andra kunden! Tack så mycket ändå!
Chefen: Ja okej då. Tack tack.
Inga-Lill (i femhundra decibel): HEEEEEJ HENRIETTA!! jAG SKULLE BARA VILJA HA LITE PUUUTSMEEDEEEL!!! JAA...TA EN SISÅDÄR FEMTON STYCKEN OCH BLANDA PRECIS SOM DU VILL!! JAG HAR NÄMLIGEN HÖRT ATT DET SKA VARA ÅRETS JULKLAPP! *blink blink blink blink blink*
( Behöver jag säga att jag är kär? I en 65-årig tant som alltid har bråttom. Men kär indeed.)
Ni vet när man ser nån knalla vängs trottoaren med en matkasse. Ni vet när sticker upp en purjolök ur kassen. DET är det vuxnaste (ja det är ett ord...nu) jag vet. Och ja. Jag gör det själv också.
**************************************************************************
Jag har även blivit indragen i ett mycket obehagligt men samtidigt mycket roande psykologiskt spel på jobbet. Vi har nämligen PUTSMEDELSTÄVLING just nu. Igår utspelades ett scenario i butiken.
Jag har en stamkund som heter Inga-Lill som alltid handlar hos just mig. Eller ja, helst iallafall. Hon brukar alltid ha så bråttom att hon sällan bryr sig om det är jag, eller vilken 16-årig nervös prao-elev som helst som hjälper henne. För att hon har bråttom. Men hon har sagt att jag är bäst så jag litar helt på henne. Iallafall. Hon var inne häromdan och jag försökte pracka på henne en pall putsmedel. Hon påstod att hon inte hade tillräckligt med pengar just då, men att hon skulle komma tillbaka. Hon svor på heder och samvete. Jag försökte lirka med att "Putsmedel kommer bli årets julklapp". Men det gick hon inte på. Jag gav upp. Jag skickade hem henne. Men iallafall. Åter till gårdagens scenario:
Butiken är full. Henry och Chefen på golvet ute i kaoset. Skriker ut nummer i vild panik, kan närmast liknas vid systembolagets julglöggs-rush. Galet var det. Iallafall. Jag ser Inga-Lill stå och vänta snällt med en kölapp i handen i ett hörn. Hon ler finurligt åt mig. Jag tänker: "Här kommer det hända grejer!"
Hon visar mig sin kölapp med ypperlig deskretion (ord?). Nummer 43. Jag tänker: "Nu är det krig!" Vi är på nummer 42. Både jag och chefen har kund. Ungefär lika långt framskidna i betalningsprocess osv. Jag känner att segern är min. Halva inne osv. Sen inträffar det katastrofala. Jag tappar fokus i en nanosekund. Jag tror att det var nåt med presentsnöret. Jag vet inte. Men jag hör- någonstans långt bort som i värsta tänkbara mardrömmen- chefen skrika: FYYYYRTIIIIIOOOOTREEEEE?
Mitt hjärta faller som en sten. Jag blir kallsvettig och stelnar till. Det är över nu. Jag var så nära, men det är över nu.
Då.
Inga-Lill: Ja det är jag. Men jag väntar gärna på att få hjälp av Henrietta.
Chefen: Jaså? Är du hennes mormor?
Inga-Lill: Hmm. Ja det kan vi väl säga.
Chefen: Ja jo. Men det är många som väntar, är du säker på att det inte är något jag kan hjälpa dig med? Vi har kanonpriser på putsmedel nu till exempel..?
Inga-Lill: Nej tack, jag väntar så gärna. Titta, nu är hon ju färdig med den andra kunden! Tack så mycket ändå!
Chefen: Ja okej då. Tack tack.
Inga-Lill (i femhundra decibel): HEEEEEJ HENRIETTA!! jAG SKULLE BARA VILJA HA LITE PUUUTSMEEDEEEL!!! JAA...TA EN SISÅDÄR FEMTON STYCKEN OCH BLANDA PRECIS SOM DU VILL!! JAG HAR NÄMLIGEN HÖRT ATT DET SKA VARA ÅRETS JULKLAPP! *blink blink blink blink blink*
( Behöver jag säga att jag är kär? I en 65-årig tant som alltid har bråttom. Men kär indeed.)
Kommentarer
Postat av: Olga
En otroligt underhållande historia (jag är nästan också kär i den där Inga-Lill nu) men jag undrar ändå vad jag har missat. På vilket av dina jobb säljer ni putsmedel? Do tell.
Postat av: Henry
Men lilla älskade olga, sen när i världshistiorien brukar man PUTSA smink?? Smycken däremot kan man putsa... Sådärja =)
Postat av: Olga
Ja jag vet ju inte, det skulle ju kunna vara nån modern benämning på peeling ellet nåt. Ansikts-puts, body-puts, fot-puts o.s.v. Hur kan man annars få ihop 15 blandade putsmedel?
Postat av: Olga
P.S. Har du tänkt på att om man säger putsmedel tillräckligt många gånger så börjar det låta vädigt roligt. Putsmedel, putsmedel, putsmedel, putsmedel...
Trackback